Vilmer fyllde år i fredags. Tanken på att det är nio år sedan jag pressade ut mitt första barn känns både störd och fantastik samtidigt, men jag orkar inte rota runt i en analys av det just nu så let’s proceed. Födelsedagen innebar bland annat att vi nu har tre istället för två elgitarrer och att den mesta musik, som redan tidigare flödade i en hög och strid ström genom huset, nu ackompanjeras av en del… nydanande ackord. Krille och Vilmer analyserar allt från AC/DC till Dream Theatre ”lyssna, nu kommer den andra gitarren in, den ligger lite högre, BAM, där, hörde du?” och Folke trummar med trumpinnarna på kuddarna i soffan. Jag älskar det. Böcker och musik får gärna finnas i överflöd hemma hos oss. Jag har fått för mig att det ger spänstiga hjärnor.

I dag var farmor och farfar på besök med fler föredömligt rockiga och passande presenter. Inga fördomar mot pensionärer i stort eller så, men det kan väl inte vara så många som ger sina barnbarn en Finve Finger Death Punch-tisha?

Grattis världens allra finaste, klokaste, känsligaste, roligaste Vilmer på din nioårsdag. Du är fan bäst.

Nedan kan du rekapitulera när du blivit, säg, 41 år och själv kanske har familj, hur din födelsedag firades 2015. Ett bra inside-tips: Hooka up dig med någon som är väldigt matintresserad.

Lena och jag vilade oss i form innan gästerna kom och presentöppningen startade.

Jo, du tänker rätt. Denna tänker jag stjäla. Den är säkert ändå för stor till honom.

Folke fick en ny matlåda.

Krille hade fixat allt käk (jag vilade ju mig i form, sa jag inte det?) och pyntat fint.

”Äsch den här lilla måltiden? Det är bara närproducerat griskött som legat nio timmar på grillen i en konstant temperatur med rökflis av utvalt körsbärsträ och som sedan marinerats i ekologisk äppeljuice. Inga konstigheter.”

B-dayboy. Världens finaste.