Hellströms är en familj som gillar mat. Vi äter mycket och ofta, matvägran har inte funnits i föräldravokabulären, och det enda sättet att säkert diagnostisera oss när vi är sjuka är att kolla om vi käkar som vanligt. Gör vi inte det, så är det dags att ringa 112.

Men frågan är om inte Håkan är värst. Inget, jag upprepar inget, kan slita Håkan från placeringen under Bosses stol vid matdags. Här står han, med blicken stint ner i golvet. Han tittar inte upp, utan har totalt fokus på när mannan från himlen landar i hans blickfång. Inget undslipper hans svalg. Om det landar, så går det att äta.

Häromdagen landade en maskros, som Bosse haft i handen, på golvet. Håkan åt den utan att blinka.

En maskros. Till och med Hellströms tyckte att det var på gränsen.