Det var min tur att gå upp först idag.

Ergo: Det var min tur att gå upp 05:24. Det var Bosse som tyckte att dagen skulle kickstartas då, inte jag. Jag förbannar mitt öde och hämtar lite kraft i hämndtankar på hur jag ska väcka Bosse med sång, tutor och käcka tillrop varje lördagmorgon vid sjutiden när han är i sina allra tröttaste tonår och har suttit uppe till kl 03 kvällen innan. Därefter sansar jag mig lite och nöjer mig med att lägga på minnet att jag själv ska känna oändlig tacksamhet över alla sovmorgnar jag själv kommer att få i framtiden. Jag lovar. Får jag bara sova, så ska jag aldrig klaga över någonting. Ever.

Sedan stänger jag dörrarna tyst så de stora pojkarna inte ska störas och tar med mig mr Morgonpigg ner för trappan.

Men när vi väl är uppe, så lugnar jag ner mig och sätter på kaffe och hittar en Life-dvd. Bosse dyker in bland sina bilar och Lena gör mig sällskap när jag fascinerat iakttar moder naturs storhet genom David Attenboroughs lugna, men engagerade berättelser om stenbocksungar som studsar ner för branta raviner bara en vecka gamla, om späckhuggarflockens intelligenta jaktteknik och om en ekorrhona som skrämde bort en skallerorm genom att ha gnidit sin svans mot ett ömsat ormskinn så den luktade… tja,annan orm. Under tiden som de fantastiska bilderna visas, fylls soffan av glada, nyvaknade lintottar med pyjamasbyxor och morgonrufsiga frisyrer som en efter en kommer ner för trappan med favoritnallen i handen.

Tidig lördag morgon. Inte så dum ändå, faktiskt.

Världens bästa naturprogram alla kategorier