Mycket Matt Damon och lite pung med långt och glest borst

Mycket Matt Damon och lite pung med långt och glest borst

Du vet känslan när barnen sover över hos sin farmor och farfar för att det är höstlov och du plötsligt kommer på att en vanlig, tråkig vardagskväll i oktober därmed kan innehålla en dejt med både japanskt finlir till käk, fyra glas vin och en lång biofilm om en gubbe som blev kvarglömd på Mars (rackarns osis)?

Inte?

Nä, inte jag heller egentligen. Vardagar är tråkmatlagning, leksaksplock, gympakläderpckning, läxövertalning, pyjamasrace och kampen mot att somna i Bosses säng eftersom jag blir svintrött resten av kvällen då men inte lyckas somna när jag väl lägger mig. Det är vardagar för mig. Så därför kom gårdagen som en fin överraskning, en stor ”HÄPP!!” liksom.

Så Krille och jag drog på stan och åt lysande god mat. Vi pratade oavbrutet, vilket vi sällan får göra nowadays när det är väldigt många som gör anspråk på utrymmet i etern när vi sitter runt middagsbordet. Och The Martian. Well, du vet ju att jag gillar rymden. Jag gillar Ridley Scott. Jag gillar Kate Mara och Kristen Wiig – även om Kristen mest fick stå och se tårögd och handlingsförlamad ut hela tiden. Och jag gillade till och med Matt Damon efter två och en halv timma med hans nuna mer eller mindre oavbrutet för ögonen. Filmen hade en sällsam förmåga att vara feelgood trots att den beskrev en av de största farorna som jag tror att vi människor har i oss – den enorma och obotliga ensamheten. Vare sig den är fysisk och geografisk eller känslomässig.

Vi hade en fantastisk kväll igår, alltså. Jag lever på den än. I morse var jag trött som få, men nu har vi höstlovsledigt allihop så det känns helt ok. Jag ska ta ett glas vin och somna i soffan som sig bör. Bilden ovan är från när jag körde barnen till mina svärföräldrar i går morse. Och på tal om bilder, så måste jag publicera gårdagskvällens instabild från restaurang NAMI som jag enhälligt utnämner till en av de roligaste i år. Jag har skrattat åt den hela dagen.

20151028_183021

P.S. Jag har skrattat åt detta också – något som har fått oförtjänt lite cred i sociala medier om du frågar mig. Roligast på länge, länge. Pungen alltså. Kan vi ta trettio sekunder på det ämnet innan jag ska somna i soffan?

Bra, tack. Så. Vad är grejen med den, jag fattar inte? Så glesbehårad, skrynklig, hängig och missanpassad. Jag menar, så många av människokroppens delar och organ är ju hur genomtänkta, fantastiska och briljanta som helst i sin funktion och utformning, men när det kommer till pungen, hur har evolutionen funkat där egentligen? Ömmast av alla kroppsdelar, men ska ändå hänga utanpå, what’s up with that? Och en kan inte hävda att det är för att nån låtit design gå före funktion heller. Den där slängiga påsen med fjösiga hårstrån som är långa men få? Nope, ingen cutting edge design där, gud. Det känns mer som om hen inte kunde bestämma sig för om det ska våra hår på eller inte och hamnade lite mittemellan. Och är det ens hår? Är det inte mer som borst?

Ett mysterium bland många när det kommer till manskroppen. Men jag är inte den som är den. Jag bjuder på en pungbild . Vassego för ögongodis.nutscapes-men-are-taking-pictures-of-their-balls-in-front-of-beautiful-landscapes-9

Med pungen börjar höstlovet. Det är sen gammalt. Whop whop!