Det är kväll, barnen sover och Krille åkte iväg till affären för att köpa ”något gott”. Detta tillhör inte Hellström-praxis, normalt sett är det jag som gör den sortens impulsiva, snabba och en smula ohälsosamma ärenden, men ikväll var det helt Krilles idé. Jag applåderade honom, såväl verbalt som mentalt, och fördrev väntan med att fundera på om han skulle välja en burk Hägen Daaz eller en påse Polly Dregen edition, samt vilket alternativ som i så fall skulle göra mig gladast.

Men se det hade jag inte behövt lägga någon energi på, för min man kom inte hem med något av delarna. Han kom hem med en majblomma. En majblomma i form av klistermärke (du vet sådana som personer födda före 30-talet kan få för sig att sätta på sin bil). Krille förklarade att det var några pojkar utanför affären som bara hade detta kvar att sälja. De blev glada och pengarna går ju till bra saker, förklarade han, något urskuldande.

Och nu är det väldigt svårt för mig att bestämma om jag ska vara stolt eller irriterad.