Swoosh. Vad var det? Ja, just det. Helgen.

Jag har spöat killarna i bey blade-turneringen i tvättbaljan (för dig som inte har pojkar under 8 i närheten, bey blades är metallsnurror som heter saker som gravity destroyer och som har olika egenskaper som… eller skitsamma, det är leksaker, så kan vi säga), druckit mitt livs största milkshake (Svea standcafé), köpt alldeles för mycket lösgodis och försökt terapeuta fram cyklandet hos Folke igen. Stödhjulet vek sig härmosistens och det bidrog till lite tillitsproblem mellan Folke och hans cykel, men vi jobbar på det.

Så har jag planterat lite nya blommor också, försökt hjälpa sommaren lite på traven. Jag skällde ju lite på den häromsistens, men att snacka gör ju ingen sommar, så jag och Bosse stack och köpte en mängd varierande växter för att pimpa krukorna med. Döda växter är ju galet deprimerande, och det var skönt att bl av med dem, men resultatet blev, jag vet inte… så där. Vi handlade utan någon plan och allt blev blandat och konstigt. För att få plats med alla fick jag leta upp alla krukor vi hade i förrådet, och stoppa i blommorna lite huller om buller eftersom jag fick springa efter pojkar som rymde hela tiden och dessutom började det regna (sommaren – hallå? Jag försöker verkligen!). Inte så snyggt kanske, men jag försöker trösta mig med att det är ganska glatt och opretto.

Men å andra sidan, då matchar ju utsidan av huset insidan. Det är lika okoordinerat, färgglatt och rörigt som inne. Som hela mitt liv, när jag tänker efter.

Allt väl, då.