Jaha. Här gick jag och blev vårrusig i helgen, drog på mig converse, vände ansiktet mot solen och planterade fina vårblommor i krukor. Tralalalala och tjolahoppsansteg, liksom.

Och så kommer fru Frost och petar sönder saker med sina giktbrutna, knotiga fingrar. Igen.

Jag släppte ner garden för tidigt, helt enkelt. Fötterna och ansiktet förvarar jag ju inomhus på natten, men blommorna stod oskyddade och naiva på verandan. Ett lätt byte för det kyliga och bittra spöket, insåg jag, när jag beskådade resultatet av blommornas ödesdigra kamp mot frosthäxan i morse.

Men jag vet att hennes dagar är räknade. Att jag bara bevittnat en sista, desperat dödsryckning. Snart, mycket snart, kommer den gamla tanten att ge upp och gå och dra något gammalt över sig några månader.

Och tvingas ge fan i mina blommor.