Jag är i mål.

Jag har köpt en äcklig scream-mask som skrämmer skiten ur mig och som jag minsann ALDRIG skulle köpa till mitt barn för ett antal år och principer sedan. Och en söt pumpadräkt storlek två år. Det var jag, mina pojkar och ett icke oansenligt antal andra stressade föräldrar som också var ute i sista minuten, i den trånga, varma och alldeles för dyra BR-affären med andan i halsen i eftermiddags. Mitt sällskap gick till affären som tre gröna ärtor på rad, vilket gjorde att jag tvingade dem att hålla varandra i handen för att jag skulle kunna ta ett sånt där gulligt kort. Underbar var kort (hö hö), men jag hann rutinerat nog fota innan någon fyraåring slet sig loss med en näst in till äcklad min.

Väl inne i affären överväldigades de som vanligt av ha-begäret á la Mammon och ville plötsligt hellre ha chimalego för 899 kr än ett par vampyrtänder för 19 spänn som vi ju kommit överens om att vi skulle köpa. Ack, denna barnkonsumtionens högborg. Som jag avskyr dig. Men om man är för sent ute för näthandel och planerar som en idiot och låter sig överraskas av att det redan(!!!!) är Halloween, då får man stå sitt föräldrakast och lirk-lirk-lirka och and-and-andas ut ungarna. Och jag fixade det.

Och dagens hjältinna-berättelse stannar inte där. Halloweenförberedelse del 2 är också i hamn – Kaosyogapumpan är klar. Jorå, serru. Snabbt, tyst och i ensamhet tog jag mig an pumpajäveln så fort vi kom hem. Jag gjorde mig inga illusioner om en madickengemenskap-moment, ty där för äro jag allt för luttrad. Men en pumpa ska vi ha, och en pumpa blev det. Jag var trött på det vanliga arga och obehagliga halloween-manéret och ville göra något snällt, busigt och välkomnande. Och vad blev det? En bärgarn goes crazy mother fucker-pumpa blev det. En konstig pumpa. Förlåt – en konstig OCH opraktisk pumpa, menar jag. Munnen hamnade för långt ner, så att vinden kommer åt att blåsa ut ljuset hela tiden. Och egentligen ser den inte det minsta ut som bärgarn heller, det var nog bara nåt jag drog till med att för att det lät bra.

Skit också.

Men ändå. Jag är i mål. Mina barn kommer förhoppningsvis åtminstone inte att bli tvungna att prata ut på en psykoanalys-divan i sju timmar om halloween 2013. Mask och pumpa är i hamn. Ljuset kanske slocknar hela tiden, och jag har kanske en överfull tvättkorg, rastlösa pojkar med smutsiga naglar och noll idé om vad jag ska laga till middag om en kvart.

Men jag har fan en pumpa.

Så kom igen Halloween.

Bring it!