Du vet hur det kan vara när du tittat på något som du tittat på hundra gånger och så plötsligt SER det? Lite så, men i en väldigt banal och enkel version, var det i morse när jag körde till jobbet efter att ha lämnat Bosse på dagis. Jag älskar att köra bil. Jag gör det ganska mycket, en timma om dagen pendlar jag, och det är min fristad. Min tid att tänka, dricka kaffe, lyssna på P1, poddar eller svinhög hårdrock. Min oas mellan två olika kaos.

Men i morse var det ovanligt segt, alltså. Ögonen var tunga, kaffet var fesljummet som man säger i Fagered, reklamradion var usel och jag dagdrömde om att bara vända hem igen, låsa upp dörren, sparka av mig skorna och krypa ner i sängen och sova sju timmar till och bara skita i allt.

När jag väl såg instrumentpanelen i min bil så blev den därmed väldigt, eh, talande. Kolsvart ute, låg hastighet framåt, dåligt med bränsle (den miljöfarliga sorten dessutom, den mer miljövänliga gastanken är däremot helt tom men det syns inte på bild) och – inte minst – ett jävla utropstecken pga låg oljenivå.

Den där bilen är SÅ jag just nu.

(I morgon sticker jag en snabb sväng till Stockholm på konferens. Osäkert om jag får till nåt inlägg då, det beror lite på om min kompatibilitet med WordPress-appen på min telefon har ökat tills dess. I så fall: tänk dig vad kul! Jag tror att jag skulle hinna med 40 inlägg iså fall. Enkel resa. Så, brace yourself.)