Nu ska det ju snart blir snö igen här i södra Sverige och yada yada, men skit samma. Jag har redan bestämt mig, det gör jag för övrigt varje år. Mars är en vårmånad.

Se bara så mycket ljusare  det är ute nu. Skymningarna tar tid på sig. Fåglarna sjunger. Och när jag var ute och röjde i vår minimala trädgård i lördags innan kräkinfernot bröt loss, se vad jag hittade då.

Liv.

Jag hittade liv där i den mörka jorden som var full med halvruttna löv och gamla torkade kvistar och vars skorpa var frusen. I skugga, kyla och mörker under fyra strävsamma, nederbördsrika och solfattiga månader, utan någon som helst hjälp av en mänsklig hand, så spirar av egen kraft minsann lite… ja, jag vete fan vad det är, nån kryddväxt som tydligen var perenn. Eller ogräs? Men skitsamma. Ut ur nästan ingenting kommer det ny energi, ny kraft, ny näring. Det tycker jag är skitcoolt. Ibland kan jag förstå att många människor är religiösa.

Liv.

Det är vackert alltså.