I morgon är det dags för en ny vecka.

Hujedamig. Knappt har helgen börjat och varvtalet avtagit förrän det är dags att ladda upp det igen för att hinna med ytterligare turer i ekorrhjulet. Springer ekorrar någonsin i hjul, förresten? Borde det inte heta typ ”Hamsterhjul” istället? Ja ja, hur som. I dessa tider av näthatsdiskussioner, stress, armador av förkylningsvirus, extra hård is på bilrutan på morgonen, snålblåst, nakna och vassa trädgrenar i profil mot den evigt gråa himlen, och allt annat som kan tyckas jobbigt och frustrerande (insert gärna ytterligare valfria substantiv), så kan det vara svårare – och viktigare – än någonsin att leta upp lite bitar av ljus och glädje att fokusera på för att hitta lite balans, känna igen det där som egentligen är viktigt på riktigt, beröras och glädjas. För att orka vara den man vill vara, liksom.

Då har jag ett tips som kan hjälpa en liten bit på vägen.

Läs Fredrik Backmans fina inlägg. Hör du till de tiotusentals som gjort det – läs igen. Det skadar inte. Han har skrivit en text innerlig och vacker nog att smälta ner den hårdaste isskorpa till en porlande liten vårbäck.

Kan komma väl till pass i morgon vid isskrapandet, tänker jag.