Den här lille mittemellanmannen är svår att låta bli att äta upp för tillfället. Dubbelgluggen som uppstod i jullovet förstärker läspandet som fanns redan förut och han är så fin och pratar så ljuvligt att jag vet inte var jag ska bli av.

(Jo vars, ibland pratar han mindre ljuvligt också, det ska väl tillföras protokollet. Folke är den i familjen som svär absolut mest. Han låter ofta som värsta hamnarbetaren, var han nu kan ha fått det ifrån. Men däremellan är det fan charmigt.)

P.S. Jag testade på att jobba idag, för första gången sedan jul. Det var inget för mig. Jag kom på att jag hellre vill sitta hemma och skriva hela dagarna. Så jag ska bara fundera ut hur jag kan skissa och kladda till mig mat på bordet, en öppen spis, terapikonto till kidsen, en ny bokhylla och övrig utbyggnad av huset. Sen så.