Jag återkom ju aldrig med ett utlåtande om mastodont-testosteronfilmen. Det berodde på att jag stängde av efter halva, för den var väldigt lång och jag var väldigt trött.

Jag såg klart den häromdagen. Och den var ju verkligen… tja, extra allt. Jag gillar ju action, overkliga styrkedemonstrationer, det goda som vinner över det onda och alla de där schabloner som hör genren till, och filmen ska så klart bedömas efter de kriterierna också. Dessutom gillar jag Robert Downey Jr. Och jag gillar tanken på att testa att dra ihop alla dessa hjältar som var och en för sig burit upp egna filmer tidigare. Robert Downey har dessutom gjort det med den äran.

Men… jag vet inte. Filmens budget bör ha motsvarat ett mindre lands BNP, och man borde ju kunna göra en hel del fin film för de pengarna, men det kändes väldigt mycket som känslan av att tömma en godisskål, precis som jag – hör och häpna – gjorde med den jag hade jämte mig. Det är gott medan det varar, herregud, de är snygga, har lite humor, och om man kisar mot det faktum att Captain Amercia ser skitfånig ut och att tröttsamma könsroller bara cementeras, så funkar det helt ok för stunden. Men det blir knappast någon fråga om någon eftersmak som varar länge.

Det mest postitiva var kanske att Mark Ruffalo seglade upp som en hang around till min laminerade lista.

Men det händer inte så ofta, så ett sådant faktum väger ju upp rätt många brister hos manusförfattare och regissör.