Jaha, hur tänkte jag där?

Jaha, hur tänkte jag där?

Efter en god middag, ett par glas vin och i lugnet av tre sovande barn satt jag i halvdvala i fåtöljen och funderade över att gå och lägga mig. Det hade varit ett smart drag, jag var skittrött. Men så blev jag lite godissugen. Bara lite. Så innan jag gick och lade mig, skulle jag bara kolla till godisskåpet lite, se om det hade flyttat in något nytt, gott godis som jag inte visste om. Lite så tänkte jag. Men eftersom jag är den ende som både gillar godis och har befogenhet att köpa det i den här familjen, så fanns det naturligtvis inte det.

Däremot fanns det en polkagris med banansmak, kvar sedan Grännabesöket för några veckor sedan, långt in till höger under en kaka mörk choklad (som inte räknas som godis, märk väl, utan med fördel kategoriseras som medicin, alternativt hälsokost). Den köptes nog egentligen till pojkarna, och visade sig vara både seg och kladdig. Pappret liksom fastnade på den när jag försökte ta bort det.

Den var pojkarnas, och den var inte ens god. Det var en polkagris med banansmak, herregud. Och jag åt hela.

Alltså, jag skulle gått och lagt mig, det var ju tanken. Men istället sitter jag här i min ensamhet med sockerrus och lätt illamående och skriver ett intetsägande blogginlägg om min egna karaktärssvaghet.

I morgon måste jag kompensationsköpa nytt godis till mina pojkar.

Och lite till mig också, förstås.