Jag tränar

Jag tränar

Jag gillar ju ord, som du vet. Jag gillar också typografi väldigt mycket. Om en kombinerar det, så får en ju både form och innehåll i ett. Svårslaget, ju!

Så jag har gett mig in på en ny bana där jag äntligen får praktisk användning av de bitar som jag älskar att äga – pennor och papper. Det började ju med telefonkladd, och nu börjar jag lägga till bokstäver. Handlettering, tror jag det kallas. Eller handskrivning, om vi ska hålla oss till det korrekt tråkiga modersmålet.

Så, how’s that working out for me? Tja, jag håller på att bli galen. Jag har aldrig gjort något liknande innan och det är skitsvårt. Jag försöker, försöker, försöker och svär, svärt, svär. Jag får fan ingen ordning på det. Jag har ju bilden i huvudet, men det är skitsvårt att föra över den på papper.

Det är därför detta är så himla bra för mig. Att börja på något helt nytt, från noll. Det tränar fokus, tålamod och koncentration och det behöver jag. Plus att det kopplar ihop ett par synapser som förut inte haft med varandra att göra och därför går det trögt i början, det känns som om det aldrig kommer att gå. Åtminstone inte än på ett tag. Men jag kladdar på, och lägger ut det till beskådning då och då. Krullar tårna och slänger ut det minst fula jag skrivit, som ändå är fullt med 7000 misstag som lyser mig i ansiktet. Även det är nyttigt för fru H.

Och om man ska börja från noll, så ska man börja från noll. Med det tråkiga, basen. Det känns lite Karate Kid, detta. Wax on, Wax off, typ. Igen och igen och igen.

Och igen.

Jag som vill skriva fritt och oregelbundet och galet. Jag som älskar när det är skevt och skaver och som har massor av idéer om hur det skulle kunna se ut OM JAG BARA KUNDE SKRIVA SÅ SOM DET SER UT I MITT HUVUD. Gah.

Mitt mål är att bli så duktig att jag en dag kan skapa ett eget typsnitt. Hur coolt hade inte det varit? Men jag antar att jag måste lära mig grunderna först, lära mig regelbundet, jämnt och fint flöde innan jag kan köra fritt. Wax on och wax off tills helvetet fryser till is. I dag gjorde jag slut på ett helt block, så jag fick panikköra in till stan, fem minuter innan bokhandeln stängde, för att köpa fem nya.

Och jag antar att jag måste lära mig att hantera min otålighet innan jag imploderar.

Skitjävlasvårt detta. Och nyttigt.

SONY DSC

Jag tror jag skrev ordet ömtålig 67 gånger, utan att det blev bra en enda gång. Men till sist lade jag ut det ändå.