”Ny dag, ny strid”, skrev Petter på Facebook i morse.

Amen to that, säger jag.

Denna dagen har utmanat mig på många plan, och jag är så trött att jag ser dubbelt. När jag slog upp ögonen halv sju i morse kom jag på att Ville skulle på utflykt med skolan hela dagen. Det tog ett tag att få med Krille på banan – han är en gobit min man, men på morgonen, utan tre espresso i sig och en vaken timma bakom sig, är han inte den skarpaste kniven i lådan, om man säger så. Men till sist: Kläder till utflykten fixades fram och pannkaksstekning knöddes in på det tajta morgonschemat med resultat att Folke skrek i tjugo minuter för att han inte fick pannkakorna till frukost. Gummistövlar skulle märkas, Bosses överdragskläder var borta och vi kom en halvtimma försent till dagis och skola. Sedan har det liksom fortsatt på samma spår hela dagen.

Men trots att magnetismen mellan min röv och soffan var starkare än någonsin i kväll, så tvingade jag mig ut på en promenad när allt jobb äntligen var avklarat vid niotiden. Därefter lät jag min stackars ryggmuskulatur få lite välbehövlig stretch och min ryggrad lite avlastning.

”Ta kort på mig, Krille”, sa jag. Nåt måste ju illustrera inlägget i bloggen, tänkte jag. En trött hjälte till mamma som ligger och kopplar av kan väl passa?

”Du ser ut som nannyn i Omen, efter att hon ramlat ner från karusellen och dött”, sa Krille när han förevigat.

Jahopp.

Så här ligger en stridis till nanny. Inga besatta barn i huset, dock.

Även om jag tvivlade i morse, det ska sägas.