Dagens installation

Det här med att gå in i ett rum som Bosse tillbringat senaste halvtimman i, ensam och förunderligt tyst. Att samtidigt hålla andan och kisa nervöst eftersom jag dessutom precis upptäckt att tuschpennorna legat framme hela tiden.

Å, denna spänning. Vad skola jag finna? Jag vill veta. Eller, nej för sjutton, det vill jag nog INTE. Men jag måste titta. Tvingar mig titta.

Och nästan oavsett vad jag får se känner jag en lättad över att det inte var värre. Är jag luttrad då?

MVH/Hårt prövad trebarnsmor.

Ladies and gents, den 18 juli 2013 ger jag er:

SONY DSCDen pimpade hästen.