Hej Måndag, gött att se dig. Said no one ever.

Jag körde igång dagen vackert med att komma för sent till förskolan med Bosse, ökade under dagen och avslutade den ännu snyggare med att bli osams med Folke precis innan han skulle lägga sig – been there, done that, got the t-shirt.

Å vad jag hatar det.

Folke och Bosse vägrade komma in från sina utelekar vid läggdags och när jag bad dem komma så sprang de iväg. De gjorde alltså precis som jag ville fast tvärtom, men jag var lugn, ville inte bli arg och skapa bråk. När de äntligen kom in var klockan redan över läggdags och jag visste att de var trötta båda två och verkligen verkligen behövde en god natts sömn för att inte morgondagen ska bli fylld med konflikter. Också. Så jag axlade mitt förbannade föräldraansvar och sade ett pedagogiskt nej till att läsa en lång godnattbok eftersom klockan var så mycket och detta gjorde Folke så rasande – tröttrasande, need I say – att han höll igång ett ilskeutbrott längre tid än vad det tagit mig att läsa Dostojevskijs Idioten från pärm till pärm för dem. Så nu kommer han och Bosse att vara trötta i morgon i alla fall.

Måndag. Jag tror jag avskyr dig en liten smula.