I Varberg anordnas varje år en sammankomst, utställning, marknad, tävling, you name it, för människor med gamla bilar (företrädesvis amerikanska) eller flygplan som största intresse. Det innebär, för oss andra, en helg med hög beläggning på boenden, en del underhållning och enormt trafikkaos. Å så cruising då, som vi, precis som resten av Varberg, åkte och tittade på.

Cruisingen kan i det här fallet närmast beskrivas som en rörlig bilutställning. Du som besökare behöver inte gå runt bland alla bilar, de kör runt dig istället. På en rutt som är några kilometer lång, cirkulerar bilar av varierande utseende, de flesta jättefina, med allmänheten som åskådare som kantar hela vägen. Alla är på gott humör, framförallt passagerarna, som i takt med att ölkonsumtionen ökar, generöst delar med sig alltmer av äventyrliga gester och ekivoka sånger. Som en liten bonus till åskådarna, liksom.

Alltså, jag dömer ingen.

Men jag försökte skydda min äldste son när det var som värst, det gjorde jag. Det får gärna gå några år till innan han ska höra Eddie Meduzas texter svajjigt artikulerade av höggradigt berusade män på två meters avstånd som glatt kombinerar det med att dunka handen på bildörren, nästan i takt med låten.

Några år till, åtminstone.

Hear no evil…