Min svärmor heter Maj och hon läser säkert detta så jag låter det vara osagt om det är månaden eller Krilles mamma som jag hälsar vördnadsfullt. Kanske båda. Ja, vi säger så. Hej på er, båda två!

Har du sett en sån fin blomma jag har? Den lurade mig först att tro att den var en pion med massor av lager blomblad, men det fanns visst bara ett. Lite som mig. Man kan tro att jag är djup och komplex, men egentligen är jag ganska ytlig och grund. Men om man inte tittar förbi fasaden så funkar det bra.

Hur inleder du årets sista vårmånad? Själv sitter jag vid köksbordet med min man med skägget mittemot. Inte för att jag har andra män utan skägg, jag har bara en. Med skägg. Han är just nu väldigt upptagen med en Ruzzle-turnering och att störa honom då är förbjudet. Det står nästintill inskrivet i Svea Rikes Grundlag. Alltså nyper jag honom i ögonbrynen och näsan och petar i hans öron så han skriker: ”Sluta! Sluta Lise, det är inte kul, jag tävlar ju nu. Sluta då!”. Och drar har han långa utläggningar till sina anonyma motståndare som de aldrig kommer att höra om hur viktigt det är att OM MAN GÅR IN I SPELET SÅ SKA MAN FORTSÄTTA SPELA OCH INTE SLUTA NÄR DET ÄR TVÅ OMGÅNGAR KVAR.

Lena ligger på bordet fast hon inte får men ingen orkar schasa ner henne och jag läste precis i tidningen Skriva att Stewe Claesson, som är författare och lett många skrivautbildningar, har nästan 12 000 böcker i sin lägenhet och måste vara noga med att portionera ut dem jämnt så att inte belastningen på golvet blir mer än 350 kr/kvadratmeter för det tål det inte. Där ligger en i lä sa jag glatt till Krille, men han hummade bara något om ”Näsan67” som borde ”bestämma sig för om hon ska spela Ruzzle eller om hon hellre vill karda sin ull eller vad det nu är hon håller på med”. Och nej, jag frågar inte hur han vet att vederbörande är en kvinna eller om han vet hur stor sannolikheten är att det är just ullkardning hen hänger sig åt emellan ordbattlen. Jag är klokare än så. Jag ler och säger ”Visst, älskling”.

Igår var jag och de två små och fikade in långhelgen. De valde omsorgsfullt ut de största bakverken på hela stället och Folke plockade med ännu större omsorgsfullhet bort all flagad mandel från bullarna. Sen njöt de i fulla drag och min fika-på-stan-repetoar i form av ”Nej, sätt dig upp”, ”Nej, sitt still”, ”Nej, du kan inte byta ut kakan efter att du smakat på den”, ”Nej, peta inte näsan” och till och med klassikern ”NEJ!!!” förblev relativt orörd. Det var inte många uttalade meningar som började med negationer överhuvudtaget på vår fikastund och detta gjorde mig så glad och stolt att jag på stående fot lovade dem några tröjor var, vilket innebar att jag på H&M hade fullt sjå med att styra in dem på rätt spår så att de kunde välja själva utan att det blev FEL. Jag släppte igenom en minion-tischa men fick å andra sidan igenom en fin tröja med en skalbagge i silver på. You loose some, you win some.

Så kära månad och kära svärmor. Kul att ni finns, ni är helt klart bäst i er klass. Det var nog egentligen bara det jag ville säga.

Kram!