Å vilken dag det har varit. Jag började med att hälsa Maj välkommen kl 7 från vår balkong. Och då menar jag inte min svärmor.

Som den lokala seden och det fantastiska vädret påbjuder, så käkade vi utomhus idag. Först kollade jag in ett barrträd som visade sig vara lärk. Svincoolt.

Sedan hittade vi en plätt i den skira men klorofyllfyllda grönskan och grillade ostkorvar inlindade i bacon och åt dem toppade med Hellmans majonnäs och rostad lök. Ja, jag vet; hej infarkt. Men det var gott. Och därpå: den enda gången det är ok att dricka pulverkaffe. Mer än ok, faktiskt.

Vi lekte lite kurragömma och jag skällde på barnen för att de fäktades med pinnar och önskade för sjuhundratusende gången att de ärvt mer av mina stillsamma gener. Ja alltså, jag var stillsam som barn. Jag pärlande och ritade teckningar och lyssnade på musik. Inte en chans att jag slogs med pinnar. Jag tycker att det är dumheter att slåss med pinnar. Men det tycker inte mina barn.

När vi åkte hem fick jag täckning på mobilen och läste om Jönköping, och om det monstruösa faktum att nazister demonstrerade på gatorna där, beskyddade av polisen, och det knöt sig så hårt i magen. Sedan grät jag av stolthet och glädje över Svenska kyrkans insats, och över alla hjältemodiga, fantastiska motdemonstranter, som utan våld, men med obeveklig civil olydnad och stillsamt civilkurage, hindrat och stört nazisternas frammarsch. Bokstavligt talat. Big up för er, alla. Ni som ställer er mitt emot ondskan och obevekligt står upp för de fria, toleranta, kärleksfulla och empatiska värdena. För en värld för alla. Ni är HJÄLTAR.

Efter att ha torkat tårarna, så färdigställde vi Villes rum. Det har varit lite vånda, ty när jag – i en ogenomtänkt handling för att skapa någon form av delaktighet i det här make over-projektet, herregud, det är ju ändå hans rum – frågade honom om vilka färger han ville ha där, så svarade han att han gillade ”rött och svart tillsammans. Och turkost också”. Och då kved jag halvhögt, krullade tårna och önskade att jag aldrig frågat. För hur fult är inte rött, svart och turkost TILLSAMMANS? Fy satan. Dessutom kör vi en lågbudgetvariant eftersom vi kanske ska bygga om hela övervåningen om ett tag ändå, så det blev till att köra på IKEA, och då kom Vilmer på att han absolut ville ha lackhyllor. Vänligen, skjut mig, tänkte jag.

Men jag gjorde som han sade. Eller ja, det kan hända att jag glömde av det svarta. Och det kan hända att det inte blev turkost mer än på en lampa eller så. Det kan hända att jag ersatte det med marinblått. Ja, det kan det.

Men sjuåringen blev nöjd. Mest pga Stålmannentavlan och Alphapetspelet. Och jag är nöjd. Mest pga ingen turkos.