Fredagen den 16e maj
När vi skulle åka till förskolan i morse, i vanlig kaosordning och om möjligt ännu lite senare än vanligt och med en viktig tid för mig att passa på jobbet som extra krydda, så satte sig en duva på staketet som vi passerade på vår väg ut ur bostadsområdet. Duvan satt kvar när vi körde förbi. Vi stannade. Duvan satt fortfarande kvar med en blandning av stolthet och ointelligens i sitt lilla ansikte. Vi tittade.
”Hej duvan,” sa Bosse.
Vi kollade en stund till. Sedan körde vi vidare mot dagens bestyr.
