Först tänkte jag länkat till ett bra antirasistiskt debattinlägg skriven av en 17-årig tjej igår. Sedan tänkte jag skriva ett allvarligt inlägg om feminism kontra andra aspekter av politiska ideologier. Måste feminismen vara vänster, osv. Sånt funderar jag mycket på. Ett tag tänkte jag skriva något aktuellt om bevakningen av Almedalen i sociala medier. Sen tänkte jag skriva om att jag precis blivit månadsgivare till Rädda Barnen, i en förhoppning om det skulle inspirera flera. De kör just nu en drive för att samla resurser som ska komma barn i Sverige till godo, till exempel gällande saker som kamratstödjare, rastvakter mm. Så tänkte jag lufta tankarna på att jag borde jobba med någonting som gör lite större skillnad för de som verkligen behöver den (skillnaden, alltså) än vad jobbet jag har idag bidrar med.

Men herregud, livet kan inte bara vara allvar och existentiella funderingar. Därför får du inte med dig något av ovanstående idag, utan istället detta: Tre svenska you tube-klassiker – för det måste man väl ändå kunna säga att de är trots att de bara är något år gamla? – med den gemensamma nämnaren svordomar (som jag ju gillar, det vet du), och att de är fantastiskt roliga förstås. Den första har dessutom en dåligt stavad översättning som extra bonus. Samt det faktum att jag idag upptäckte en havererad luciakrona liggande på vår gräsmatta. Utan att ha en aning om var den kom ifrån, vem som lagt dit den, och fram för allt varför, så tittade jag på den, ryckte på axlarna och gick vidare. Så luttrad är tydligen jag.