Första mötet

Första mötet

Ja, nu när jag och min livmoder ändå håller på att promenera nedför minnenas allé i mobiltelefonens bildbank: Här är Vilmers första möte med sin nya lillebror. Bosse är ett och ett halvt dygn gammal, och ligger för första gången i Vilmers famn. Storebror är alldeles nyvaken och lite förvirrad. Var det det här knytet som vi kallat Todd efter den lille killen med flugsvampsmössa i Super Mario, som hade bott i mega-magen vars ankomst vi gjort en nedräkningskalender för att hålla reda på? Verkligen? Han höll honom stolt och omsorgsfullt och lite tafatt, som om han överrumplades av aningen om vilket enorm betydelse han skulle få på i lilla nya brors liv.

Och i ett slag blev Vilmer största storebrorsan, liksom så mycket äldre än han varit bara ett par dagar tidigare. Bitterljuvt för den nyförlösta mamma som nog grät en skvätt över det. Också.

Men sprillans nytt litet liv och brödrakärlek i all ära – du har väl inte missat det mest fantastiska med den här bilden, det som verkligen gör mig tårögd? Det kanske inte syns så tydligt för dig, men jag – jag ser.

Jag hade bröst.

Baske mig.