För minnesarkivet
Folke var bjuden på ett barnkalas i lördags där man fick klä ut sig om man ville, och den stora kanindräkten åkte genast fram igen, till förmån för mer hårdföra och könsstereotypa skepnader som Darth Vader eller Spindelmannen. Den blev blöt längst ner när han gick till bilen, han försökte glatt dra upp den, men det var svårt. När vi kom fram visade det sig att han var den enda på kalaset som inte hade vanliga kläder, och hans mamma (som tydligen är mer ängsligt lagd när det gäller vikten av att smälta in i, och få tillhöra, en grupp) svalde ett par gånger och frågade om han ville ta av den, men det behövdes inte, det bekom inte honom det minsta att vara enda kaninen på stället. Sminkningen satt på hela dagen och var svår att få bort vid läggdags, mamman fick gnugga som bara den, men inte heller det störde Folke. Han var jättenöjd med kalaset och dagens gnagar-appearence.
Världens finaste och självklaraste treochetthalvtåriga kalas-kanin.
Det är sånt jag vill komma ihåg resten av mitt liv.
