För sju år sedan, KL 23.59,  föddes Folke. Då var han en liten tung klump på 4,3 kg som snabbt visade sig vara en glad skit som log åt alla och så småningom fick lockigt hår och jag var så himla nöjd med namnet vi valt. Folke. Hur bra som helst.

Nu förtiden går pojken i skolan, är kompis med typ alla, svär som en borstbindare och blir emellanåt så tvärarg på sina bröder att klockorna stannar. Men däremellan är han fortfarande glad och han har ett stort tålamod med hårborstningen varje morgon. Han gillar rosa och lila och att rita och hans favoritmat är sushi. Jag är fortfarande väldigt nöjd med namnet, jag tänker ganska ofta på hur mycket jag älskar Folke.

Idag blev han uppvaktad med dansk sång, star wars-lego, tröja, pärlor och en keyboard. Han blev jätteglad och nämnde inte ett ord om de något juliga pappren som omgav presenterna. Han hade beställt mule marinière till middag, men fick dåligt samvete gentemot sin storebror som har en något mindre utvecklad gourmetådra och kompletterade beställningen med pannkakor. Musslor och pannkakor alltså, med gräddtårta till efterrätt och farmor och farfar som sällskap.

Han var helnöjd.

Bästa Folke.