”Ryan Gosling är Hollywoods nya favoritskådis”, läste jag häromdagen (vet inte vilken dag, eller var jag läste det, men ”häromdagen” räcker väl?). No shit, tänker jag efter att ha sett Drive i går kväll. Filmen stannade kvar länge, växte till och med en del, och det är ett av mina bästa betyg. Jag vill bli berörd.

Om du inte sett den kommer här en snabbsummering: Ryan spelar en karg, fåordig man med vackra ögon och ett mystiskt förflutet som blir kär i en grannkvinna som är gift med en fängslad man. Ryan (vad heter karl’ns rollfigur?) är bilmekaniker som extraknäcker som stuntförare och chaufför åt rånare, hon är servitris. Filmen utspelar sig i bedagade delar av LA, ofta nattetid. Det är skitigt, mörkt, våldsamt och i vissa avseenden riktigt bedrövligt.

Blir du sugen på att se den? Jaså, inte? Men då ska du veta att mitt i all smuts, blod, kriminalitet och mänsklig svaghet blommar kärleken, förstår du. Och den är vacker.

Riktigt vacker.