Måndag eftermiddag. Här ligger Lena och filosoferar, jämte resterna av gårdagens festligheter, och med en väl blygsam vår utanför fönstret. Jag undrar vad hon tänker på. Dödsskjutningarna i Göteborg? Att oljan är en ändlig resurs som än så länge håller världen i nån sorts terrorbalans? Att en man sprayat brandsläckarskum på migrationsministern – och hur hans uppväxt varit (sprayarens alltså, inte ministerns)?

Nej. Troligtvis inte. Med mindre att hon utomordentligt väl dolt en enormt stor intelligens så tänker hon troligtvis inte på det alls. Möjligtvis kontemplerar hon torrfoder. Möjligtvis vatten. Möjligtvis kattlådan. Annars – inget?

Gud vad skönt.