Nästa gång du är på Hemmakväll eller annan dito affärsinrättning och kidsen plockar godis, alternativt kollar filmutbudet vid barnsektionen (förhoppningsvis) och du står framför den där hyllan med dvd-nyheter, alternativt ”Topplistan” eller vad den där delen nu kan kallas som svenne bananer som undertecknad går till för att kolla utbudet. Då tänker du kanske nåt i stil med ”Vilken var det nu igen som jag hade läst var bra?”, och det är då du ska plocka upp din smarta telefon, gå ut på nätet och skriva in Kaosyogas url, leta dig fram till inlägget som heter ”En pärla” och öppna det. För scrollar du ner några rader där, så kommer du nämligen att läsa följande:

Lawless. Du ska se Lawless.

Och se, det är just vad du ska, det. För att göra det innebär nämligen att du spenderar två timmar av ditt liv på ett synnerligen optimalt sätt som kommer att engagera dig och stanna kvar hos dig ett tag efteråt.

Ljuvligt castad, fint spelad, vackert fotograferad, briljant berättad. Känslostormar under en bitvis stilla yta. Kärlek, mod, liv, död, moraliska dilemman, en snygg redhead och en tyst hjälte. Ja men skit i att könsrollerna är traditionella för en stund, den är bra oavsett.

Se den, bara.

Äh, det var så lite så.