Året avslutades fenomenalt, jag skulle inte velat ha det ett dugg annorlunda även om jag kunnat välja fritt. Eller jo, jag skulle kanske stoppat lite mindre gelatin i blåbärsmoussen, den blev liksom lite… hård. Men det är på den nivån i så fall. Det var alltså en top notchfinal på det galna året 2015.

Vi inleder 2016 med att vara ganska slitna. Precis som 95% av befolkningen, antar jag. Även om ”fri” kanske inte är det första ordet som någon som skulle se mig idag skulle förknippa mig med (jag skulle hellre sätta mina slantar på ”döende” ”håglös” eller ” levnadstrött”) så är det faktiskt så det känns, mitt i all tröttma. Att ha barn som är så stora att de kan hänga med på fest till kl 02 och sedan sova till klockan är nästan 12, som den nyupptagna Folke precis gjort på bilden, det är kanske vardag för många, men för oss har det aldrig varit så. Förrän nu. Vi har alltid varit införstådda med att bli väckta innan 07, oavsett läggtid, och det kan verkligen lägga lite sordi på feststämningen I tell you. Efter många år då sömn varit en bristvara så blir en smått fixerad vid att få sova, hur många (få) timmars sömn en fått och hur trött en är.

Så otroligt skönt att kunna släppa taget om det ändå. Att sakta få leva ett lite annat liv än vad de senaste 10 åren som småbarnsförälder erbjudit. Det har verkligen inte varit ett enda lidande, tvärtom. Det har varit superkul och mysigt men också skitjobbigt. Skitskitjobbigt. Vi har tagit oss igenom det utan några större men eller humörpåverkan (å andra sidan – vilket val har en liksom?), men nu när jag ser skymtar av ”sovmorgon”, ”ett eget rum” och ”titta på odubbade filmer med Ville” runt hörnet så är det ändå en rätt skön känsla. Det måste sägas.

Det är kanske inte bara 2015 som precis begravts. Kanske har epoken småbarnsåren gjort det gamla året sällskap där nere i myllan? Middagslurar, barnvagnar, vällingflaskor, bakåtvända bilstolar och blöjor är historia. Samt extremtidiga uppstiganden alltså.

Oj.