En liten ögonblickbild torsdag morgon.

Klockan är kvart i åtta, Vilmer och Folke sover, och Bosse har precis vaknat. Krille ska åka till jobbet och jag ska ut och hämta tidningen. Bosse passar på att smita med ut, klädd i pyjamas tågar han skrattande ut genom grinden. Asfalten är våt efter nattens häftiga åskoväder och det är egentligen för kallt hans bara fötter och armar, men jag har inte hjärta att avbryta honom. Han småspringer stolt vägen fram och pratar, pratar och pekar med sitt lilla finger på alla saker som han berättar massor av saker om som bara han själv förstår.

En liten man i en stor, stor värld. Total närvaro, inga bekymmer. Bara möjligheter.

Ljuvliga unge.