Effekten av Peter Höeg

Effekten av Peter Höeg

Uh, uh, igår avsutade jag Peter Höegs Effekten av Susan. Med tanke på att jag varit ensam med barnen hela dagen och medlat otaliga konflikter och torkat upp otaliga smulor och trampat på otaliga legobitar och ändå blev irriterad när Krille hem eftersom jag var mitt inne i slutet på boken, så fattar du att jag tyckte att den var bra. Eller ja, den tappade lite på slutet, men han är välmöblerad i huvudet, den där dansken. Fint skriver han.

Handlingen då? Huvudpersonen Susan är en framstående experimentalfysiker – jovars! – med en pikant egenskap: Alla hon rör vid tenderar att bli fullkomligt uppriktiga. De säger saker som de knappt berättat för sin mamma. Susan och hennes familj dras in i en stundtals lite rörig serie händelser då hon får i uppgift att forska i något som heter framtidskommisionen, vilka de är och vad de kommit fram till. Hennes ärlighetseffekt kommer väl till hands flera gånger, och likaså hennes okuvliga vilja och starka tro på sig själv när hon jobbar sig upp i den innersta kretsen av det danska absoluta toppskicket. Vad är det de döljer?

Jag antar att boken är både starkt samhällskritisk och politisk på alla sätt och vis, men det jag gillar mest är egentligen de starka och sköna kvinnoporträtten som bär handlingen framåt. Piggt, Peter!

Jag ger boken tre fåtöljer av fem. Om det inte blivit väl snurrigt på slutet så skulle jag slängt in en till, det var nära att Peter kunnat möblera ett helt vardagsrum med mitt betyg, faktisk.

Bilden då, tänker du kanske? Tja, jag orkar inte ta någon bild på boken i sig, så du får en bild på vårt fina kulturhus och bibliotek i Varberg istället. Betydligt vackrare.

Puss!