Ett av dem är tekniklegobyggande.

Vilmer är hemma från dagis i dag eftersom han behöver vila lite, och kanske umgås med sin mamma i lugn och ro, ha det mysigt och kul. Kvalitetstid, heter det visst. Så varför började vi bygga tekniklego?

Men efter ett antal djupa andetag från både mig och Vilmer, och mycket letande efter dessa smååååå plastbitar (som f ö alla slutar på -moj: pluppmoj, rörmoj, pinnmoj, hålmoj osv – frågor på det?) fick vi till sist ihop en bil. Eller ja, Vilmer fick ihop den. Jag förstörde nog mest med mina i sammanhanget mindre passande projektledaregenskaper som gjorde att jag hela tiden ville gå in och styra honom så han byggde på mitt sätt. Det blev till att sitta på händerna och bita i tungan och andas. Alltså, metaforiskt sett, annars hade det sett väl konstigt ut, tänker jag.

En vanlig tisdagförmiddag hos Hellströms: Jag idkar självkontroll, Ville bygger en bil.