Jag är en ganska stresstålig person. Eller om jag har tvingats bli det, kanske, jag vet inte. Men nu börjar det bli lite väl mycket. Jag hinner inte med riktigt, måste pausa något. Min fritid, kanske? Min sömn? Eller varför inte hela mitt liv?

För du ser, denna veckan är sista veckan som finfina dokumentärserien Hårdrockens historia sänds på svt play. Och jag har många avsnitt kvar som jag vill se i lugn och ro. Så därför har jag pausat Homeland, som faktiskt börjar bli riktigt intressant nu. Men så släpps ju Mad Men säsong 5 om en vecka. Alltså the Mad Men. Seriernas serie. Som jag väntat. Egentligen hade jag tänkt att se om de första fyra säsongerna innan femman kom, men det kan jag ju glömma nu, för det vore ju tjänstefel att låta Mad Men ligga och vänta. Eller så sjukskriver jag mig och drar igenom alla befintliga avsnitt typ i morgon. Men hur går det då med Homeland? Där är jag ju bara på första säsongen än så länge. Och så har jag hört att Breaking Bad ska vara riktigt bra.

Ja, och så har jag börjat läsa Egil Linges intressanta bok om vad anknytningsproblem kan få för relationella konsekvenser i vuxen ålder, och den vill jag också läsa klart, den är skitbra. Och Sarah Waters ljuvliga berättelse ligger också och väntar. Så du förstår. Det är mycket nu.

Ja ja, jag hör vad du tänker. I-landsproblem, Hellström, ta dig samman för sjutton. Jag hör, jag hör.

Men då vill jag gärna infoga att ett i-landsproblem också är ett problem.

Det hörs ju på ordet.