När jag blivit en (er)känd författare, och intervjuas för, säg, Time, och de frågar var det hela började, var boken som gjort mig så känd (och rik och populär) har sitt ursprung någonstans, då ska jag berätta om alla de anteckningsböckerna som jag älskat att köpa. Böckerna som jag omsorgsfullt ruinerat mig på och i årtal samlat i bokhyllan, som jag aldrig använt men som jag ändå inte kunnat låta bli att köpa, eftersom jag älskar böcker som dessa. Eftersom jag visste att de skulle användas till något stort. Att de var viktiga.

De stod tomma länge, och blev sakta fler och fler. Och så en vacker dag började jag skriva i dem, säger jag inlevelsefullt,u(tan att låta för självcentrerad så klart) till Jan Gradvall (för det är han som intervjuar, han extraknäcker för Time om du inte visste det). Jag förstod att det var detta jag var född att göra, och jag TOG MIG TID och gjorde det berättar jag, och Jan nickar, liksom tagen av situationen. Jag började skriva och dolde mig inte bakom ursäkter om brist på tid, ro eller inspiration, nej jag lyckades faktiskt manövrera familj, arbete och vänner på ett bra sätt. Vill man så går det, säger jag med emfas. Det handlar bara om att bestämma sig, förstår du Jan. Det är det som skiljer drömmaren från den framgångsrike.

Och jag skrev och skrev, berättar jag, jag kunde knappt sluta, boken liksom skrev sig själv genom mina fingrar (men med fin och regelbunden handstil dock). Det är denna boken jag är född att skriva, förstår du.

Ja. Så kommer jag att säga till Jan.

Så böckerna du ser oven, de är fröet till något som kommer att förändra världen. Så småningom.

Jag har bara lite annat jag ska fixa först.