Eller Ahndoril, eller vad ni nu heter. Syskon, makar, whatever you are. Ni är i alla fall sjuhelsikes deckarförfattare. Ni har ett magiskt sinne för dramaturgi, skapar ett fantastisk tempo och förmedlar intressanta karaktärer som faktiskt känns trovärdiga trots sina udda sammansatta personligheter och egenskaper.

Den är så bra. När ska jag nu ha tid att sova?

P.S: Och när vi ändå är inne på det. Jag lovade ju rapportera vad jag tyckte om den där boken jag läste tidigare. Femtio nyanser av honom. 

Vi kan säga så här:

Nej.

No.

Njet.

Nicht.

Non.

Get the picture? Alltså, den funkar inte. Den är dålig. Jag känner mig idiotförklarad som läsare, beskrivningen av huvudpersonens inre liv har skämskuddepotential. Och don’t even get me started på temat, handlingen, könsrollerna eller etiken i övrigt.

Det är fantastiskt dåligt hantverk.

Och det är tråkigt att konstatera. Jag hade så gärna velat ha en bok med ångande sex och underhållande handling i, det hade ju varit hur bra som helst. Jag kräver ingen nobelpotential, jag gillar lättuggat, enkelt, grunt. Också. Jag är ingen boksnobb, men fan – det finns så många underbara böcker som jag inte ens kommer hinna läsa under min livstid.

Att i det avseendet läsa Femtio nyanser av honom är därför ett slöseri med min tid, om du frågar mig.