Jag och Joakim Lamotte tycker så olika om saker.

Joakim tycker till exempel barnen borde ha mer respekt för oss vuxna.

Jag tycker till exempel att hans skriver populistiskt.

Joakim tror att många barn lämnas gråtande på dagis och går onödigt långa dagar på förskolan för att föräldrarna ska springa på en massa aktiviteter, så som crossfit eller ”hippa kurser i vegetarisk matlagning”. Och det borde de sluta med. Så tycker han.

Jag tror att föräldrar skyndar, pusslar, jämkar och springer för att komma i tid till dagis. Men jag tror också  – och håll i dig nu, Lamotte – att en hel del trivs på jobbet, gillar det de gör, vill umgås med andra vuxna och utveckla andra sidor hos sig själva än bara legobyggarskillsen. Framförallt så tror jag att föräldrar jobbar för att de behöver det. För here’s a newsflash for ya, Joakim: Alla människor har olika förutsättningar. Och de flesta gör så gott de kan. Så tycker jag.

Joakim tycker att om mammorna bara stannade lite mer hemma vid spisen, så skulle många må bättre.

Jag tycker att om Joakim bara gick hem till sin spis själv istället för att skuldbelägga och sparka neråt, så skulle många må bättre.

Men egentligen handlar det nog mest om att:

Joakim vill ha klickbete och hejarop.

Jag vill ha en bättre värld.