Efter att ha varit uppe alldeles försent med en fåfäng förhoppning om att barnen nog sover länge i morgon, så var jag lagom mör när Bosse väckte mig 06:32. Och lagom självömkande också, för den delen.

Men se, vid åttatiden, när ytterligare en son vaknat och jag försökte förmå mig att dra igång frukostserveringen, så knackade det på dörren. Där stod Louie, 7 år gammal, och berättade att han skulle sticka och köpa frallor och undrade om vi också vill ha några. Herregud, det var bara min goda uppfostran och tanken på min icke tandborstade mun som fick mig att låta bli att falla på knä och gråt-krama honom. Med lite pengar och en lapp med frall-önskemål i handen stack han i väg i den tidiga och kyliga marsmorgonen, bara för att komma in genom grinden en kvart senare med den där karakteristiska bruna papperspåsen från det lokala bageriet som förtäljer att en lördasgmorgon har tagit sin början.

En bra lördagsmorgon.