Nyheten om lejonet Cecils död har spritts som en löpeld i de sociala medierna de senaste dagarna. Hatet mot hans baneman, den amerikanske tandläkaren Walter Palmer, har nått enorma proportioner. Walter har till och med fått stänga ner sin tandläkarpraktik, då den bojkottats av patienterna. Detta trots att han skickat ut ett brev till alla sina patienter med en förklaring och en ursäkt.

Historien bakom finns så klart beskrivet på många ställen, men i korthet går den ut på att Palmer, som jagat och dödat en hel del exotiska djur, ska ha betalat i runda slängar 400 000 kr för att få skjuta ett lejon med pilbåge. Palmer fick hjälp av två lokala jaktguider att locka den nästintill tama lejonhannen och flockledaren Cecil ut ur nationalparken i Zimbabwe. Därefter sköt Palmer lejonet med sin pilbåge, varvid lejonet sårades men inte dog. Efter 40 timmar hade de lyckats spåra upp lejonet igen, och sköt det med kulvapen, skar av huvudet och flådde kroppen.

Ungefär så.

I detta fallet är det lätt att enas i ett hat mot en enskild individ och hans handlingar. Åsikterna är ovanligt samstämmiga, jag har inte läst många som försvarar tandläkaren. Jag har svårt att hitta några som ens försöker nyansera debatten. Men några finns det. Vissa jaktförspråkare känner sig tvungna att försvara jakt som fenomen (för att bevara djurstammarna, viltvård mm) men de flesta tar ändå avstånd från troféjakt av detta slaget. En riktig jägare äter upp det han dödar, typ. Någon vill skilja på handling och person, och tycker att Palmer gjorde fel, men håller därmed inte med om att det automatiskt gör honom till en dålig människa.

Kat von D, en av världens mest kända och mediala tatuerare, delade dock ut en ordentlig känga när hon hävdade att alla de som föraktar Palmers dåd men själva äter kött är i stort sett lika stora kålsupare, då det inte är försvarbart att äta kött alls. Djurrättsorganisationerna håller med. Dagens djurhållning är helt ett heltigenom oetiskt sätt för oss att äta oss mätta, som både djur och natur far väldigt illa av.

Ungefär så.

Vill du veta vad jag tycker? Jag vet att det går fort och lätt att hata these days. Vi hinner ofta inte läsa hela storyn, vi orkar inte vara källkritiska, vi sväljer det som serveras oss med hull och hår och följer mobben mot ett enskilt offer i skydd av tanken att ett tangentbord ger anonymitet och legitimitet att uppträda som på medeltiden. En väldigt obehaglig trend. Jag tror heller inte att Palmers dåd skulle fått så stor spridning och renderat så mycket hat om det gällde den där noshörningen som han tydligen också avlivat med pilbåge. Noshörning är ett fulare djur. Lejon är vackra. Vackert ger sympati och empati.

Jag försöker att ta hänsyn till allt detta. Jag försöker tänka till, vara civiliserad och inte gå på impuls.

Men.

När det gäller Walter Palmer så hittar jag ändå inte att det finns några ursäkter eller förmildrande omständigheter. Walter Palmer är en idiot. Det finns inga ursäkter för att göra som han gjorde. Jag är glad för att ett namn och en bild kopplades till detta för en gång skull, att det inte bara blev en notis om en ”amerikan i 40-årsålden”. Du ser, för mig är en sådan här handling omöjlig att koppla bort från personligheten. Jag är ledsen, men Walter Palmer och hans gelikar kunde gjort så mycket annat för att få livspirr, stånd eller vad han nu får ut av att skada djur på detta sättet. Han kunde åkt riverrafting, bestigit nåt berg eller jobbat för läkare utan gränser (om de nu skulle behöva en tandläkare). Men han och andra med honom väljer att döda utan någon som helst anledning. De betalar dyrt för det, och de väljer att stoltsera med liket efteråt. De gömmer sig bakom ord som ”lagligt i detta landet” när de flesta normalbegåvade fattar att regeringar som Zimbabwes inte tackar nej till summor som dessa, även om jag tillåter mig att tvivla på att de faktiskt går till bevarandet av vilda djur eller vad fan de nu tutar i media. Jag kan inte heller anklaga guiderna, de behövde antagligen mat på bordet och lever troligtvis under andra omständigheter än jag och Palmer gör.

Men tandläkar’n, alltså. Han, hans inställning till liv och djur, hans handlingar och allt det han representerar i och med detta är avskyvärt. Kolonial- och machovibbarna i de där ”kolla vad jag har dödat”-bilderna är lika svåra att missa som obehagliga att känna.

Men även om Palmer är en idiot som är helt och hållet skyldig och ansvarig för sina handlingar i Kaosyogas domstol, så kan en ju fundera över varför detta överhuvudtaget förekommer år 2015. Om vi lyfter upp det en nivå och försöker se ett mönster, vilket jag tror ofta är en bra start om man verkligen vill förändra något, så ser jag en trång, arg och maktfullkomlig machonorm. Och innan du blir irriterad: Nej, det är inte bara män som jagar. Absolut att det finns många bilder på kvinnliga troféjägare. Men NORMEN är manlig. För det handlar om makt, naturligtvis. Makt att döda, misshandla, våldta, trakassera. Makt. Makt. Makt.

Så väldigt tröttsamt att det fortfarande har sånt fäste hos oss.

Det är vad jag tycker.

P.S. Och Kat von D, då? Bidrar vi alla köttätare lika mycket till djurs lidande oavsett om djur dör för att ätas eller för att huvudet ska hängas upp på en vägg och runkas till?

Jag håller på och funderar på det.