Bosse och Folke sover gott nu och det hade jag också gärna gjort om det inte var för att jag inte vill missa den här tiden på kvällen när det är så där lugnt och skönt och vuxet i huset. Men helt ärligt, det som fick mig upp ur Bosses säng var inte längtan efter egentid eller vad det nu kallas, eller tanken på nya säsongen av Homeland. No. Det enda som fick upp mig var tanken på Roy Fares bullar med vit choklad och hallon. På riktigt alltså, det var det ENDA som hindrade min kropp från att somna och istället gav den kraft (inte mycket, bara precis nödvändigt mycket) att ställa sig upp, gå till köket och sätta på ugnen och ta fram bullarna ur frysen.

Plural på bullarna, ja.

Krille äter inga bullar, nej.

I övrigt så fångade jag en av Folkes fantastiska lockar på bild precis innan han lade sig i sin säng och jag lade mig jämte hans bror och blev så trött att enbart bull-tankar kunde få upp ur sängen.

Nu ska jag se Homeland. Och äta bullar.

P.S. Jag tänkte benämnt inlägget ”Bullfitta”, men det känns ju jätteomoget, ju. Så det gjorde jag inte.