Brev till Kringlan
Hej Kringlan.
Jag vet inte om jag ska kalla dig Kringlan, eller K. Svensson? Jag säger lätt Kringlan eftersom det var det du kallades när jag såg dig leda barnprogram på svt. Mina killar gillade verkligen dig. Du gjorde ett bra jobb där.
Vi har inte träffats du och jag, och kommer inte göra det nu heller. Men ändå. Här är en bild på mig. Du får förlåta mig om bilden inte är så bra,. Jag är lite trött idag, ser du. Lite matt. Jag har haft en hektisk vecka och sovit för lite. Då kan man bli så. Matt, alltså.
Jag jobbar mycket, men jag hinner med lite annat också. Jag försöker vägleda mina söner att bli bra människor till exempel, det ingår ju i varje förälders roll. Jag läser lite artiklar emellanåt också, precis som de flesta andra. Lyssnar på en och annan pod. En hel del är bra skit, viktiga saker, bra grejer. Människor som är kloka, roliga, häftiga, goda. Sånt är kul att ta in. Människor som man lär sig saker av. Eller människor som får en att skratta. Sånt blir världen lite bättre av.
Men nu är ju världen inte bara god, som du säkert vet Kringlan. Den är riktigt ond, elak, smärtsam och skitig också. Det händer till exempel att kvinnor systematiskt hotas, våldtas och begränsas på ett helt annat sätt än män någonsin gör. För ingen annan anledning än att de är kvinnor. Det handlar alltså om att män tar sig rätten att leverera den typen av förtryck bara för att de… känner för det? Vissa kvinnor får till och med ha extra säkerhet och skydd och lever ett mer begränsat liv tack vare att män tar sig rätten att hota dem. Och vet du vad? Det händer till och med att män spelar in när de sitter i grupp och någon uttalar sig just så hotfullt om en kvinna och de andra runtomkring skrattar och höhö’ar. Tokigt va? Sedan redigerar de materialet utan att ta bort skiten om att ”köra upp en yxa i hennes fitta” och lägger ut det på nätet i form av en pod. Eftersom man anser att det är viktigt att förmedla till omvärlden, antar jag.
Vet du, jag tänker att en ska försöka vara en god människa. En lever sån kort tid och hinner ändå påverka så otroligt många andra människor. Jag tycker att man ska sträva efter att ha vettiga värderingar, se lite större perspektiv och försöka stå upp för det som är bra. En har ju inte bara ansvar för sig själv. En har ett visst ansvar för andra omkring en också, oavsett. Men kanske ännu mer när en använder sig av sociala medier. Så ser jag det.
Så, som sagt. Du får förlåta mig för att jag är lite trött och matt idag, Kringlan. Jag ser kanske inte så himla rolig eller sprallig ut direkt. Det finns gränser för hur mycket jag orkar med på en och samma vecka.
Hälsningar,
Lise Hellström
P.S. Vad jag säger på bilden? Ja, det minns jag inte riktigt. Det kan vara så att min mun formade ordet IDIOT. Jag är inte säker. Jag är lite trött, förstår du.
Lite helvetes jävla trött.
