Brandstationen i Falkenberg hade öppet hus i helgen, och what the heck, där borde väl inte finnas så många krossbara saker tänkte vi och drog dit och släppte lös kidsen.

Så killarna klättrade i brandbilar, sprutade med brandslang och brandsläckare, kollade in ambulanser, polisbilar och kvaddade bilar och häpnade över en liveshow som visar vad som händer när man häller vatten på en stekpanna med brinnande olja. Själv djupandades jag när jag såg alla knappar, datorskärmar och teknisk utrustning i bilarna, på armlängds avstånd från Folke, samtidigt som jag försökte se till att allmänheten inte sprutades ned med vatten, medan jag lite förstulet spanade efter brandmän med bar överkropp som möjligtvis höll på att träna biceps i nått gym med svag belysning och låten Muscles som bakgrund. Jo, jag är rätt bra på multitasking.

Allt gick bra, barnen stortrivdes och inget gick sönder. Inget som vi vet om i alla fall, vilket gjorde mig lika mycket förvånad som lättad.

Smolket i bägaren skulle väl vara bristen på tränande män utan uniform, då. Det hade känts tryggt att verkligen se att räddningstjänsten har fysiken som krävs för att kunna sköta sitt jobb, så de orkar dra upp någon stackars ko som ramlat ner i nåt dike eller så.

Det är ju ändå viktigt, tänker jag. För kossor och så.

”Folke, mamma får hålla nu. Folke!”

Instruktioner

Yeah!