Början är nära
Jag älskar nyår. Övergången in i ett nytt, friskt och obesudlat år ger mig sån himla lycka. Det behöver inte vara att det gångna året varit så dåligt, det är mer känslan i att fylla i nya årets kalender, och fundera vad som kommer att hända på alla de där tomma dagarna som ger mig en sån svindlande glad känsla av hopp och frihet.
Jag älskar nyårslöften också, och tror inte ett dugg på att de är onödiga eller overksamma. Det gäller bara att välja rätt sorts löften och avlägga dem på rätt sätt. Det räcker inte att mumla fram dem när en står och fryser i pumps med sitt champagneglas i handen. Du måste skriva ner dem, och fundera kring vad som krävs för att de ska kunna uppfyllas, så att de blir tydligare för dig.
Mina löften:
Ge mer
Toppa håret oftare
Skratta högre
Stå stadigare
Hångla mer
En måste dock sammanfatta det gamla innan vi paketerar det och stoppar in det i arkivet. Jag har inte gjort någon rolig lista över året som gått eller liknande, jag har inte haft en tanke på det, och en sån snyter en inte ur näsan på en kvart. Så du får nöja dig med det vanliga, spontana babblet. Det som poppar upp i mitt huvud just nu är följande:
Krille.
Bloggen.
Tecknandet.
Barnens lekar.
Bygglovet.
Hotellövernattningarna och konserterna.
Böckerna.
Åldrandet.
Diskussionerna.
Rymden.
Året bajsade ju ur sig galet mycket skit också förstås. Flyktingkrisen, intolerans, snålhet, och trångsynthet var ju saker som fanns redan före 2015, men som uttalades betydligt mer än tidigare. Läbbigt att så många människor går omkring med så rädda och elaka tankar. Saker som känns mer konstanta i sin bajslukt är ju diskriminering, sexism och skillnaden i hur du behandlas, betalas och värderas som grundas i vilket kön du fötts med. Det vanliga kladdiga bajset som blir lite bättre för varje år, även om det går alldeles för långsamt.
Så jag har lite att jobba med 2016 också. Och du med, antar jag. Jag ser det som min förbannade plikt att ta till vara på det jag har och det jag får och göra det bästa av dessa kommande 365 dagarna.
Ta på dig handskarna, be en bön och ställ dig i startblocken. Tillsammans klarar vi hur mycket som helst.
Nu kör vi.