Jag kan leva den här ledighetsgrejen resten av livet, känns det som. Ljuset, solen, värmen – herre min je var det så här det kändes? Att jag lyckas glömma av det vart enda år. Märkligt. Alla timmar i solen har gjort min själ alldeles ljummen och go, samtidigt som tröttheten hunnit ikapp mig. När basfödan inte är adrenalin längre, som på vardagarna, då känns den riktiga tröttheten med en bedövande tyngd. Skulle kunna sova ett år.

Folke borde dock blivit mer än ljummen både i själ och kropp, eftersom han vägrade något annat än den nya jackan han fått av sin gudmor, solstrålarna till trots.

Årets första nyckelpiga gillade tydligen också jackan.

Måtte påsken aldrig ta slut.