Idag har varit en favoritdag för vi har ritat. Både Folke och Bob och jag. Jag antar att alla föräldrar har stunder när barnen gör något som de själva tycker så väldigt mycket om att göra så de bara ”naaawwww…” och blir så där fånigt tindrande i ögonen och vill stoppa tiden så att det inte tar slut medan barnen själva inte tycker att det är något särskilt märkvärdigt även om de ofta gör det innerst inne, i föräldrarnas efterhandskonstruktion, that is. Well, min sån grej är ju rita. Eller skriva, jag vete fan vilket verb som passar bäst, det är ju liksom en mix just i mitt fall. Ja, och så yoga så klart, men skriviritandet är ju en ny förälskelse och därför upptar den mitt liv lite extra. Så när killarna är med mig vid bordet och vi ritar tillsammans så blir jag glad. In i själen glad.

Folke ritade en minecraft-creeper som räckte upp långfingret, ett ouppfostrat exemplar, tydligen. Bob ritade något abstrakt och jag doodlade nåt om att det visst är nationella handllettering-dagen i USA idag, vilket är helt korkat pga det väl bara handlar om att sälja fler pennor och mer papper, pga det är lökigt att skriva om och pga jag inte ens bor i USA så det berör mig inte. Men skit samma, idag fick innehållet kliva åt sidan för konsten – ett fenomen som jag annars sätter stor stolthet i att förakta.  Men jag skydde tydligen inga medel för att få kladda idag.

Och japp, det finns tusen saker i bilderna som jag skulle vilja sudda ut och göra om, men det är lite knöligt eftersom jag ritar med tush. Och japp, som jag sagt innan så känns det väldigt obehagligt att lägga ut alster till någorlunda allmän beskådning eftersom jag följer människor runt om i världen som är så galet duktiga och som ritade snyggare än moi redan när de var tre år gamla.

Och japp, det är just därför jag gör det.