Pojkarna pratar mycket prutt, fis, rumpa, snopp och snippa. Ett och annat ord, med samma betydelser, men med en, eh, mustigare ton, blandas också in emellanåt. Säkert helt normalt, och säkert helt ofarligt, men hur öppensinnad jag än är så är det så lagom charmigt, särskilt i den dosen orden serveras hemma var och varannan dag.

Så jag kör olika strategier. Allt ifrån ett lugnt ”Jag förstår att ni tycker att det är intressant, men det är inte särskilt trevligt att hålla på och prata på det sättet och jag vill att ni slutar nu, tack”, till ”Sluta! Nu räcker det” samt ren ignorans (det jag inte kommenterar, det finns inte), beroende på vilket humör jag är på. Men inget hjälper.

Så därför var det kanske inte så smart av mig att jag i eftermiddags, när Ville helt seriöst och engagerat förklarade för mig vad som var för, akter, styrbord och babord på en båt (han är inne i en marin-/domedags-/Titanicperiod just nu – jag vet inte om jag ska bli imponerad eller orolig), svarade ”Aha, så du menar att akter är båtens röv?”.

Kanske inte det mest strategiskt lönsamma, nej. Men det var ändå lite kul.

Erkänn.

Lite kul var det.