I går hade vi 11-årig bröllopsdag. 11 år som gifta, alltså.

Känn på den.

Om jag hade hört talat om några som firat sina första 11 äktenskapliga år, så skulle jag kategoriserat dem som ”ett strävsamt gammalt par”. Lustigt, det där med ålder, tid och uppfattningen av det samma. Ja ja, när det gäller det här strävsamma paret så gav maken sin gamla maka ett jättefint armband, och frukost och så. Hon hade druckit lite för mycket vin kvällen innan för att uppskatta det till fullo med en gång, men hon var ändå lycklig. Och ännu mer lycklig blev hon på eftermiddagen då illamåendet och huvudvärken började ge vika.

På kvällen, barnvakt och femrätters meny på Varbergs bästa (och enda, men det hänger faktiskt inte ihop i detta fallet) japanska krog, Nami, med kunnig och smittsamt engagerad personal. Därpå en stor godispåse och snyggt förpackad, men tråkig, Hollywood-storfilm med en rakad Matt Damon.

En fin dag för ett gammalt par.