Söndag, söndag, vad ska vi ta oss till med dig? Du gav oss ingen mjukstart direkt, pojkarna vaknade lika tidigt, och lika långt innan min önskan om uppstigning, som vanligt. Jag ska lägga ner det där med att hoppas på sovmorgon, borde lära mig att go with the flow istället. Eller lägga mig tidigare, det är också ett alternativ.

Nåväl. Efter att jag och Krille sovit i kapp och skift och hit och dit för att ha möjlighet att fungera någorlunda normalt , och överhuvudtaget kunna vistas i möblerade rum, så borde vi naturligtvis sett till att öka välmåendet genom att vistas ute hela dagen. Frisk luft, dagsljus, rörelse och kreatvitiet, vem kan säga nej till det? Familjen Hellström kan. Vi valde en bioeftermiddag istället. Stillasittande, passiv underhållning i mörker, i kombination med sockerintag var mer vår melodi.

Så vi lämnade Bosse hos världens bästa gudfamilj och drog på bio med Vilmer och Folke. Eftersom det var den sistnämndes första besök i sådana lokaler, så hade jag gjort pedagogiska(?) försök att förbereda honom på bästa sätt  för att undvika missöden (Nej, man får inte springa i en biosalong, och man får inte prata högt, och du måste säga till mig eller pappa om du blir kissnödig. Ungefär). Som den mammas son han är, hade han såklart ätit upp godiset innan reklamen var slut. Därefter tog han omsorgsfullt hand om popcornbägaren och så länge den inte var tom satt han still. Så mycket kan jag säga.

Han har en fransk mustasch, om du undrar. Vilmer vet.

Och filmen då? Lorax var full av färg, musik och mjuka former. Sensmoralen i denna musikal-wannabe räckte till och blev över, men det är ju fullt tillåtet att skriva folk på näsan i barnfilmer, så det är det inget att säga om. Dualiteten fanns där också, det onda var mörkt och kargt det goda ser ni exempel på här ovanför. Temat var konsumtion och naturskövling, om man vill se på det med vuxna ögon. Handlingen innebar att en pojke skulle vara modig och äventyrlig för att vinna en flickas hjärta, har vi hört det förut? Gäääsp.

Men Vilmer, som är fem år och inte bryr sig ett dugg om att manus som detta är tröttsamt könscementerade, eller att han just blivit varsamt upplyst om att jordens resurser inte är oändliga, gav filmen 4 godispåsar av 5. Han skrattade högt och ofta, och det räcker för mig.

Vad Folke tyckte har inte riktigt framkommit ännu. Förutom att han ville haft mer popcorn.