Jag och Krille jobbar varannan dag. Eller ja, lite mer än så, men vi turas i alla fall om att klä oss i kläder utan grötfläckar, och åka till en arbetsplats och där man kan dricka varmt kaffe, kissa ifred och jobba järnet. I dag var det Krilles tur, själv hade jag en eftermiddag med barnen utan några möten, prestationskrav eller mailkorrespondens. Så jag skickade ett mms till min man, för att pigga upp hans skrivbordstillvaro lite.

Det var en bild av Vilmer med en bulle i handen och havet i bakgrunden, alldeles nytagen, som skulle illustrera det faktum att jag hade lyckats cykla iväg med hela högen, inklusive korpulent hund och packning, i motvind och med regnet hängande i luften, ända ner till en favoritplats där skogen möter klippor och hav. Denna expedition krävde två cyklar och en cykelvagn som jag rotade fram ur förrådet samt en större mängd tålamod, i vanlig ordning. Och visst, det var kallare och blötare än jag trott, Folke utvecklade en plötslig och panikartad rädsla för myror (vilket krånglade till det hela lite eftersom vi ju var i skogen och det fanns myrstackar bakom vart och vartannat träd) och ville helst bli buren hela tiden, Bosse smorde in mina byxor med smör från mackan och det blev inte en enda bullbit över till mig. Men jag var nöjd ändå. Lite kall och hungrig. Men nöjd. Så jag skickade ivåg meddelandet till maken, tyckte lite synd om honom som satt instängd på jobbet när vi var bland klippor och salta vindar (och myror, sa jag att det fanns myror?):

Joråsåatt...