Folke jobbar på med slagverk nu för tiden. På bilden trummar han på egenhändigt ihopsatt trumset, troligtvis inspirerad av den frekventa förekomsten av hårdrock i vårt hem. Han trummar på mycket annat än pallar och sittpuffar också (förutom brorsan, that is). Han trummar med händerna när han ska ta på sig kläderna. När han ska borsta tänderna. När han sitter i bilen. När han ska sova. Jag vet inte om du vet men allt TAR SÅN TID när det ska trummas hela tiden. Testa själv att klä på dig samtidigt som du trummar med båda händerna på låren eller en bordskiva.

Och måltiderna. Han trummar på bordet när vi ska äta. Och på andra långsidan sitter yours truly med sina känsliga öron som varit med om en konsert too many och därför när en önskan om lugna måltider som dessutom gärna ska ätas innan det är dags att sova. Många gånger har det blivit bitmärken i min tunga när jag förhindrat allt för irriterade kommentarer om ämnet, tro mig. En och annan suck har kanske undsluppit mig, det har hänt nångång på sin höjd, jag erkänner. I övrigt är en ju en sansad och pedagogisk förälder. En vill ju inte ha på sin trackrecord att en kväser musikalisk och kreativ improvisation, kära nån.

Men just det här med att jag ska ha känslig hörsel samtidigt som jag begåvats med högljudda barn med förkärlek för olika instrument är ju ironi i sig. Det är dock lugnt för Folkes del, han slutar trumma när jag ber honom och återgår till att äta. I fem sekunder. Sedan börjar han trumma igen.

Jag antar att jag får vara glad över att han inte hookat på trumpet. Än.